Mumiemunderingen!
Kallt, fy sjutton! Jag känner mig oerhört less på att klaga på kylan. Det känns så uttjatat och jag hade liksom gett upp.
Jag kollar inte vädret, varken på tv eller i nån app. Det är meningslöst, vad spelar det för roll när det inte är nåt man kan påverka.
Jag kollar termometern hemma innan jag går ut, mest för att veta vilken mumiemumdering jag ska ta på mig idag.
Fryser! Alltid och hela tiden. På jobbet har vi oftast dörren öppen, det ser mer inbjudande ut men det blir så Kallt! Jag är helt genomfrusen.
Året i Florida var ett ovanligt varmt år. Många pratade om när den fuktiga luften äntligen skulle släppa (florida-vintern). Det hände inte riktigt. När vi precis hade flyttat dit var det några kalla morgnar då jag faktiskt hade mössa på mig när jag lämnade barnen i skolan. Florida-borna tog det lite längre och körde dunjackor och vantar, för MIG var det som svensk sommar.
Jag har alltid varit en jeans-människa. Förutom en kortare sejour på högstadiet när det var Manhattan-byxor som gällde.. enough said about that
Och hur mycket jag än ville funkade det inte med jeans i Florida, Jag gjorde några tappra försök men bytte till shorts ganska snabbt.
I slutet längtade jag sååå att få dra på mig ett par långbyxor. Den tanken ångrar jag idag! Hur tänkte jag då? Det får jag ju äta upp nu iallafall.
Nu längtar jag efter att hoppa ur jeansen, uggsen (som jag måste bo i för att inte förfrysa tårna), långärmade tröjor, lager på lager, vinterjackor osv osv.
Mumiemunderingen!
